November i Brasilien!

Argh!

Nu regnar det så in i skogen och jag och Dave har precis spenderat halva dagen med att tvätta (för hand) och hänga upp våra kläder :O

Nu har uppdateringarna på bloggen klingat av lite och resan är inte ens i halvtid än. På allmän begäran återvänder nu skribenten för ytterligare en redogörelse av livet i Sungaland.

Förrförra veckan var det mycket. Vi var på en fest som hette "Festa do Senha" på campinas hall på tisdagen. Det fanns en snurr! När man kom in erhöll gästen en lapp med ett nummer. Poängen var att man skulle finna motsvarande nummer hos en tös och i detta fall premieras med en mystisk drink. Ingen succé för undertecknad, då det föreföll sig så att det var öppen bar och väldigt varmt = mycket förfriskningar => Johan = 2 meter dumheter. Väldigt trevlig tillställning för ringa 100 SEK.

På torsdagen samma vecka var det dags igen med "Festa do Branco" eller white party och den här gången var själva tricket att närvara iklädd vita kläder, se bild nedan. Självklart var det öppen bar den här gången också, men lite dyrare. Hutlösa 30 R$ = 120 SEK kostade kalaset!

Natalia, Suelen é Davidi keepin' it real and representin' in campinas

Lördagen samma vecka var det dags igen. Efter en (ganska lugn) vecka begav vi oss, med vår tokroliga kompis Natalia, till 20-miljonstaden São Paulo. Här skulle vi möta upp hennes kompisar Maria Clara och Larissa. Först åkte vi dock förbi en outlet som låg på vägen för att kolla lite kläder. Bredvid denna, låg två äventyrsparker; Hopi Hari och Wet'n'wild! Hit skall vi garanterat åka igen! Efter outleten åkte vi raka spåret till Natalias föräldrar, i SP-förorten Santos André.

Efter att ha chillat med hennes sköna familj begav vi oss till Maria Clara. Här möttes vi av två spralliga töser och bytte till en större bil, innan vi påbörjade den slutgiltiga resan till Guarujá.

Guarujá ligger i södra Brasilien och för att komma dit åker man en serpentinväg nedför en tropisk bergssluttning, ned mot staten São Paulos viktigaste hamn, Porto de Santos. Vidare åker man även förbi Brasiliens mest förorenade stad; Cubatao. Det kändes väldigt avlägset att det skulle kunna ligga en soft strand bortom den här staden.

När vi kom fram till Guarujá var det som att Cubatao aldrig existerat. Kontrasten var helt ofattbar, med smockfulla stränder, surfare, palmer och strandraggande brassar var det svårt att dra sig till minnas att det, bara några mil inåt land, låg ett miljövakuum som Cubatao.

Här i Guarujá softade vi hemma hos Maria Clara där jag och Dave fick lära oss ett och annat om brasiliansk strandetikett. Tydligen var båda gringosarna typexempel på Farofeiro, ett ord som (enligt tösernas utsago) refererar till personer som inte vet hur de skall bete sig på stranden. Själva ordet härrör från att folk tog med sig massvis med mat e.g. grillad kyckling och farofa (ett sorts pulver av friterat majsmjöl) och satt och smaskade i solen. Undertecknad försökte övertyga klientelet att detta påminde om det svenska uttrycket fy farao och kanske var relaterat till detta. Dock utan succé...

Själva Guarujá var riktigt vackert. Det fanns ett antal stränder och vi bodde på den som hette Tombom. Vår nyfunna gringa Maria Clara inkvarterade oss i hennes lägenhet, ett stenkast från stranden och visade oss sedan stora delar av Guarujá och andra stränder.

Orutinerad som gringon är, skulle det naturligtvis solas iförd endast sungas, vilket resulterade i en tämligen välgräddad bakdel! Dock serverades det öl och pastellos på stranden, som plåster på såren.

Efter Guarujá spenderade vi tämligen mycket tid på labbet och fick faktiskt mycket jobb gjort. Dock har vår medlaborant Renata börjat köra sina analyser på morgonen. Nackdelen med detta är att det krävs två pumpar för hennes experiment och dessa låter ungefär som sådana där gamla, mekaniska gräsklippare som skramlar och har sig. Sen luktar det också extremt mycket fis i labbet under den här tiden så undertecknad och gringo #2 evakuerar oftast labbet vid dessa tillfällen och söker respit i korridoren eller på labb #2.

I helgen var det dags för en favorit i repris, när gringosarna ånyo gästade São Paulo, den här gången med siktet ställt på Murombi-stadion och matchen mellan São Paulo FC och Vitoria FC.

Eftersom gringosarna inte är dem som är dem och Natalinha Favelinha Tolinha Gringinha Esperanzantinha Novellinha São Paulinha Chic-inha de biceleta pequena, så blev det en långhelg med avresa på torsdagskvällskvisten. Vi plockade upp Maria Clara och gossade vidare för att träffa två av hennes kompisar och fraternisera med ett par hamburgare och en öl.

Maria Clara eskorterandes gringos runt parken Ipiranga och tillhörande museum

I São Pauloa skeppades vi runt som de gamla grekerna; mellan köpcentrum, museum, pubar och diverse Paulista-bostäder. Fredagskvällen spenderade vi på en pub i närheten av Paulista-avenyn och mumsade diverse godbitar.

Våra värdinnor med deras respektive fädrar. Mycket trevligt sällskap på Murombi!

På lördagen begav vi oss slutligen till Murombi-stadion, i stadsdelen Murombi (!trivia: där São Paulos guvernör tydligen bor). När vi kom fram skulle förarna förstås erlägga en ”parkeringsavgift” till diverse lössläppta (förmodligen Corinthians-supportrar) ”parkeringsvakter”. Själva syftet med parkeringsavgiften var säkerhet, dvs. ”om du betalar mig för att vakta din bil slipper du en inslagen ruta eller en repad lack”. Mycket underligt eftersom bilen parkerades på allmän väg men, men.

Matchen var riktigt bra och undertecknad blev ofrivilligt meddragen i stämningen och började till och med nynna på några São Paulo-melodier. Dock, inombords dunkade den dova rytmen av Botafogo, Boooootafoogoo Campinões... 

Nu är vi hemkomna i Campinas igen och efter en stund inser vi att tvättmaskinen fortfarande är kaputt. Dessbättre inser vi att vi ställt en platta småuslingar på kylning innan vi åkte, vilket genast får upp humöret.

Efter att ha tvättat en veckas smutstvätt för hand och tittat lite på TV, dyker vår granne Humberto upp. Detta förefaller tämligen suspekt, då densamme Humberto just nu skulle befinna sig på ett flygplan, ovanför atlanten, på väg till Frankrike.

Humberto förklarade snabbt att han tagit sig till São Paulo och sovit hos sin syster, för att nästkommande dag avresa mot Europa. Dock föreföll det sig inte bättre än att Humbertos systers hus blev inbrottat (nytt ord, verb av inbrott) och bland sakerna som stals återfanns Humbertos notebook, euros och pass… Inte coolt! >:(

Men desto bättre har vi köpt en ny whiskey och bokat en resa till ett ställe som heter Recife, som är en stad nära Brasiliens östkust, en bra bit norr om Rio. Recife ligger i en lagun men tydligen skall det finnas grymma stränder några mil öster om Recife där vi tänkte testa dykning.

Nu skall jag sova snart, men först lämnar jag mina trogna läsare med en bonus för att ni orkat läsa så här långt:

Varsågod