Plupp!

Har kommit hem från gymmet och är nyduschad och japp, väldigt mysig. Klockan är efter midnatt här i sungalandet och jag sitter och äter vattenmelon. Mmmm goed.

Idag kom vi iväg grymt tidigt till plugget med våran granne Jovanna och kom snabbt igång med en analys i labbet. Tyvärr orsakade en gasventil ett mindre missöde och en fullständig förbränning av vårat lilla prov. Vi kasserade testet och plötsligt blev labbet belägrat av en massa brassar samt våran professor Caio och två doktorander. Förvirringen var total, så vi bestämde oss för att lunch var ett gediget trick.

Efter lunchen drog vi hem till vårat kitnet och väntade på att folket från datorsupporten skulle höra av sig. Daves dota är lite stökig. Slutligen ringde det, men inte på mobiltelefonen, utan på porttelefonen! Det var en god sak som hägrade bakom dörren; i händerna på en budbärare kunde den senaste boken av Dan Brown skönjas och en varm bris av skägg och smält ost rann över mig. Det är en bra sak.

Runt klockan 18 drog vi till Iguatemi, där datorsupporten fanns, eftersom de hade försäkrat oss om att dotan skulle vara färdig till klockan 19. Väl framme, märk väl 19.00 (ninjatidspassare!) förklarade de att det skulle ta lite längre tid och att vi kunde vänta i butiken.

Efter en halvtimme i butiken fick vi veta att det skulle ta ytterligare lite tid men att dotan skulle vara klar inom 15 minuter, men senast klockan 20. Jag och Dave var hungrigare än de gamla grekerna och bestämde oss för en middag på det välrenomerade Bob's. Smakade mais o menos.

Klockan 20.15 gick vi ned till butiken och försökte få kontakt med datakillen, som hade hittat en ny kund att snacka med. Eftersom vi vid det här laget fortfarande inte insett att tidsuppfattningen för brasilianare skiljer sig från vedertagen Greenwich time, lite som en SL-minut skiljer sig från den allmäna definitionen (speciellt då man har bråttom). Vi det här laget har grabben fått en ny kund och när dave frågar om datorn är klar, får han svaret "Jag har inte haft tid!". Detta förefaller ytterst märkligt eftersom det i butiken, datorsupportkillen exkluderad, finns tre andra anställda. En spelar gitarr, en annan bättrar på make-upen och den sista stoltserar framför en stor TV-skärm där han hittat ett spännande youtube-klipp...

Vi fick i alla fall med oss dotan och nu skall Dave försöka styra det sista. Fortsättning följer...
Förresten, jag kan inte ladda upp bilder av något ödets nyck, men jag hittade denna stilrena logga: