Första heldagen i Campinas!

Oi!

Igår styrde vi upp lite shopping med Caio och fru Bete på "Dalben" (en sjyst mataffär med ett ännu sjystare namn). Idag var det 25C och FUKTIGT och vi bestämde oss för att bekanta oss lite med området och sedan styra upp lite kontanter. Detta var lättare sagt än gjort. Tydligen är våra svenska VISA-kort lite knepiga att använda i Brasilien. Efter att ha testat tre banker på campus beslutade vi att åka in till Campinas (då campus ligger i förorten Baraõ Geraldo) och registrera oss hos den federala polisen.


Via buss kom vi slutligen till downtown Campinas och dess centrala bussterminal. Här virrade vi runt i kanske 3 minuter innan vi (lagom motvilligt) blev medbjudna av en man i 40-års åldern, till dennes brors motorcykelbutik. Efter lotsande genom diverse gator så nådde vi slutligen vår destination; Salém Motos. Både jag och Dave var relativt skeptiska till hela projektet och när vi kom dit var tre mekaniker och två förtjusande damer samt vår "guide" mycket trevliga fastän vi inte riktigt förstod vad de ville.

I vilket fall så "ringde" (walkie-talkie) vår gode samarit, vid namn Vandelrei Jr, upp sin brorsa som talade oklanderlig engelska. Denne gav oss sedan vägbeskrivningen till den Federala Polisens lokala kontor.


Då vi skulle gå erbjöds vi skjuts av en man, med betydande kroppshydda, på dennes motorcykel. Dock avböjde vi artigt och gick vidare med Vanderlei Jr (han förklarade att hans far hette Vanderlei, varför Jr epitetet var mycket viktigt). Efter kanske 30 minuter nådde vi vår destination och vi tackade Vanderlei för hans hjälp och erbjöd ersättning, men han vägrade och sa att vi var homies och att det finns en stor gud, eller något i den stilen.


Väl inne hos Policía Federal blev vi snabbt omhändertagna (inte inlåsta utan assisterade) av en liten tant som talade helt ok engelska. Hon förklarade att vi gjort bort oss något fatalt och att vi först måste fylla i en blankett på campus och sedan komma tillbaka med denna (påminner mig om Asterix och Obelix i dårskapens hus). Så vi tackade för oss och hoppade in i en taxi till närmaste Citibank.

Fotnöt: (När vi var på ambassaden i Stockholm så berättade tjänstekvinnan där att den federala polisen var lite ruffig och inte så kul att befatta sig med. Detta märkte vi inget av).


På banken tog vi ut pengar och försökte öppna ett konto kopplat till ett brasilianskt kort, så att vi skulle kunna använda kortet överallt. På banken förklarade att estrangeiros (gringos/utlänningar) inte kunde öppna konto och att vi skulle testa på någon annan (slappare) bank. I detta läge var vi ganska trötta på allt runtirrande i ovisshet och bestämde oss för att åka hem till campus igen med taxi (bilden ovan).


Summa summarum: 20 spänn buss och 200 spänn taxi senare var vi framme i Baraõ Geraldo. Vilket var lite pricy för att ta ut pengar, men vi blev lite visare och brunare/svettigare.



I Baraõ Geraldo började vi leta efter någonstans att käka och snubblade tillslut in på Pier4; ett lokalt hak som serverade Picanha, en sorts biff, som var tämligen utsökt! Vi hade också turen att få en kypare som talade grym engelska och som även hjälpte oss att fixa kontantkort till mobilen! Brassarna är grymt hjälpsamma och då vi frågade kyparn om kontantkort gick han först och frågade en annan gäst. Denne ringde i sin tur sin fru som hade hemsidan till operatören, vilken vi sedan fick.

Hur som haver så kom vi hem efter en liten promenix på ~ 3 km och sitter nu och smuttar på den nationella energidrycken Guaraná (som smakar smaskens med is och en apelsinskiva).

På återseende eller ate mais!